---------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi shoppade hela dagen. Medan vi gick så kom det folk fram till mig hela tiden och vissa ville ha min autograf och sånt, så det fick dem. Sen när vi hade shoppat klart så duschade jag. Sen så sminkade jag mig och tog på mig en svart klänning. När klockan var 19.00 så kom Justin och hämtade mig i en limousin. Vi gick till en restaurang och åt. När vi var klara så frågade Justin var vi skulle, mötte min blick och log sitt sneda leende.
- Till stranden, svarade jag och log mot honom.
- Okej, sa han.
Vi körde dit och sen så gick vi längs stranden. Vi stannade och han litade sig över mig och kysste mig mjukt på munnen. Han började sjunga Favorite girl för mig och jag blev tårögd.
- Varför gråter du sötnos? frågade han förvånat.
- Jag är bara så lycklig, sa jag glatt.
- Okej, shawty. Han fortsatte sjunga och jag satte mig ner i sanden. Han sate sig bredvid mig och såg ledsen ut.
- Vad är det? frågade jag oroligt.
JUSTINS PERS..
hur skulle jag säga det så att det inte låter okänsligt? tänkte jag. Det går inte, så jag säger det bara rent ut.
- Jo asså, det är såhär....att vi kan inte fortsätta träffas, sa jag med ett pokerface, fast det kändes som att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar.
- Varför? frågade hon och jag såga att hon hade tårar i ögonen.
- För att, sa jag, du är bara en vanlig tjej..
Hon reste sig upp och sprang iväg.
- Jag menade inte så, skrek jag förtvivlat, och kände hur det började regna från både himlen och mina ögon.
- Jo asså, det är såhär....att vi kan inte fortsätta träffas, sa jag med ett pokerface, fast det kändes som att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar.
- Varför? frågade hon och jag såga att hon hade tårar i ögonen.
- För att, sa jag, du är bara en vanlig tjej..
Hon reste sig upp och sprang iväg.
- Jag menade inte så, skrek jag förtvivlat, och kände hur det började regna från både himlen och mina ögon.
JOHANNAS PERS..
Jag sprang och sprang och sprang. Efter en timme så såg jag fortfarande inte vägen, så jag satte mig ner och kände hur jag blev blötare och blötare för varje sekund som gick.
jag somnade under en gran, för jag hade lärt mig det av scouterna, som jag gick på när jag var mindre.
Jag vaknade av att telefonen ringde, det bar Siri.
- Var är du ??!! nästan skrek hon.
- Jag vet inte, sa jag och började gråta.
- Johanna, vad har hänt?
- Jo, sa jag och berättade allt, mellan mina snyftningar.
Jag var mitt ute i skogen, och började gå igen. Tur att man har GPS i mobilen, annars skulle man ju inte klara sig.
När jag kom ut på vägen, så ser jag Justins limousin på gatan. Jag ignorerar den fullständigt och hör Justin ropa mitt namn, men jag vänder mig inte om, utan fortsätter bara att gå.
Jag var tillbaka på hotellet efter ca 2,5 timmar.
Jag sa till Siri att jag skulle åka till Sverige redan ikväll och att jag hade pratat med min amma och hon hade beställt biljetter till båda, men Siri kunde vänta de 5 dagarna vi hade kvar här om hon ville. Hon valde att stanna. Jag gick in på Twitter där hade Justin skrivit.:
PLZ forgive me, I didn´t mean it that way.
Jag hörde hur min mobil ringde och det var dolt nummer, så jag visste inte vem det var.
- Hej, det är Johanna, sa jag.
- Hej, sa en välbekant röst, det är Justin, och lägg inte på. Det gjorde ont i mitt hjärta när jag hörde hans röst.
- Vad vill du? svarade jag.
- Jag ville bara säga förlåt och att jag inte menade som du tog det igår.
- Jag bryr mig inte, jag ska ändå åka hem till Sverige nu så.
- VA ?! när då? jag trodde det var 5 dagar kvar ju?
- Det var det, tills igår, sa jag.
- När går ditt plan?
- Vid 5.
- Möt mig där, sa han.
Han sa något mer men jag hörde inte, för jag la på.
När jag hade packat klart så sa jag hejdå till Siri och tog en taxi till flygplatsen. Men när jag kom fram hade jag inga pengar.
- Vänta lite, sa jag till chauffören, med panik i rösten.
- Jag har inte hela dagen på mig, svarade han surt. Jag gjorde det omöjliga, jag ringde Justin.
- Hej, jag har ett problem, sa jag.
- Jag är bakom dig, så du kan ta det live istället, sa han och jag lade på.
- Vad? frågade han och log. Jag älskar verkligen det där leendet, jag skulle sakna det.
- Jag har inga pengar till taxi chauffören, sa jag förtvivlat.
- Det är lugnt, jag betalar, sa han. Jag sa tack och gick in på den stora flygplatsen.
Jag checkade in min väska och skulle precis gå igenom säkerhets kontrollen när någon ropar mitt namn. Det var Bieber.
- Vad är det Biever? frågade jag.
- måste du åka? frågade han och jag såg att han var nära att bryta ihop, men han visste inte hur jag kände det.
- Ja, så hejdå, sa jag och kramade honom, sen gick jag genom kontrollen.
- JOHANNA!! skrek han efter mig men jag fortsatte bara att gå.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hur ska det gå? kommer dem någonsin träffas igen? vänta och läs ;))
Jag sprang och sprang och sprang. Efter en timme så såg jag fortfarande inte vägen, så jag satte mig ner och kände hur jag blev blötare och blötare för varje sekund som gick.
jag somnade under en gran, för jag hade lärt mig det av scouterna, som jag gick på när jag var mindre.
Jag vaknade av att telefonen ringde, det bar Siri.
- Var är du ??!! nästan skrek hon.
- Jag vet inte, sa jag och började gråta.
- Johanna, vad har hänt?
- Jo, sa jag och berättade allt, mellan mina snyftningar.
Jag var mitt ute i skogen, och började gå igen. Tur att man har GPS i mobilen, annars skulle man ju inte klara sig.
När jag kom ut på vägen, så ser jag Justins limousin på gatan. Jag ignorerar den fullständigt och hör Justin ropa mitt namn, men jag vänder mig inte om, utan fortsätter bara att gå.
Jag var tillbaka på hotellet efter ca 2,5 timmar.
Jag sa till Siri att jag skulle åka till Sverige redan ikväll och att jag hade pratat med min amma och hon hade beställt biljetter till båda, men Siri kunde vänta de 5 dagarna vi hade kvar här om hon ville. Hon valde att stanna. Jag gick in på Twitter där hade Justin skrivit.:
PLZ forgive me, I didn´t mean it that way.
Jag hörde hur min mobil ringde och det var dolt nummer, så jag visste inte vem det var.
- Hej, det är Johanna, sa jag.
- Hej, sa en välbekant röst, det är Justin, och lägg inte på. Det gjorde ont i mitt hjärta när jag hörde hans röst.
- Vad vill du? svarade jag.
- Jag ville bara säga förlåt och att jag inte menade som du tog det igår.
- Jag bryr mig inte, jag ska ändå åka hem till Sverige nu så.
- VA ?! när då? jag trodde det var 5 dagar kvar ju?
- Det var det, tills igår, sa jag.
- När går ditt plan?
- Vid 5.
- Möt mig där, sa han.
Han sa något mer men jag hörde inte, för jag la på.
När jag hade packat klart så sa jag hejdå till Siri och tog en taxi till flygplatsen. Men när jag kom fram hade jag inga pengar.
- Vänta lite, sa jag till chauffören, med panik i rösten.
- Jag har inte hela dagen på mig, svarade han surt. Jag gjorde det omöjliga, jag ringde Justin.
- Hej, jag har ett problem, sa jag.
- Jag är bakom dig, så du kan ta det live istället, sa han och jag lade på.
- Vad? frågade han och log. Jag älskar verkligen det där leendet, jag skulle sakna det.
- Jag har inga pengar till taxi chauffören, sa jag förtvivlat.
- Det är lugnt, jag betalar, sa han. Jag sa tack och gick in på den stora flygplatsen.
Jag checkade in min väska och skulle precis gå igenom säkerhets kontrollen när någon ropar mitt namn. Det var Bieber.
- Vad är det Biever? frågade jag.
- måste du åka? frågade han och jag såg att han var nära att bryta ihop, men han visste inte hur jag kände det.
- Ja, så hejdå, sa jag och kramade honom, sen gick jag genom kontrollen.
- JOHANNA!! skrek han efter mig men jag fortsatte bara att gå.
----------------------------------------------------------------------------------------------------
Hur ska det gå? kommer dem någonsin träffas igen? vänta och läs ;))
O!!!M!!!G!!!
SvaraRadera