kvfök - part 13

Hon besvarade kyssen, sen så kom det upp en tjej på scenen och slog Johanna i huvudet, så hon föll i golvet och slog huvudet i flygeln. Hon trillade ner och det började blöda, hon var medvetslös.
- Ring ambulans, skrek jag och gav tjejen som hade slagit ner Johanna ett slag i magen, så hon slungades iväg.
- UFFF, lät det från henne.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

- Varför gjorde du så?? frågade tjejen jag slagit i magen. Men jag kunde inte svara, jag var upptagen med att försöka få det att sluta blöda från Johannas huvud. Hon var medvetslös. Jag försökte få liv i henne, men det gick inte. Så jag slet av mig tröjan och lindade runt hennes huvud.
- AWWWEEH, hör jag från publiken. Shit, jag hade glömt att vi var här...men jag slutade bry mig. Efter någon minut så kom ambulansen och jag gick fram till dem och berättade vad som hände. Jag fick följa med dem i ambulansen. Jag ringde hennes mamma.
- Hallå, hör jag hennes mamma Helena säga.
- Hej, det är Justin, säger jag.
- Vad vill du? frågar hon otrevligt. Jag börjar berätta allt och hon avbryter inte en ända gång.
- Herregud, hör jag henne sucka och snyfta. Jag sa hejdå, för vi var framme på sjukhuset. Hon sa att hon skulle komma. Under tiden vi hade åkt så hade jag hållit Johannas hand hela tiden och jag såg att hon började röra på sig. Det måste ju vara bra? eller? När vi kom in på sjukhuset så fick jag inte följa med, jag protesterade, men det hjälpte inte. Jag fick låna en sjukhuströja, eftersom att Johanna hade min runt sitt huvud. Jag satt i väntrummet och såg Helena komma in och hon sate sig ner bredvid mig i en soffa som var i väntrummet. Efter ett tag så somnade jag, för jag var inte van vid denna tidsinställningen. Jag vaknade några timmar efter för Helena väckte mig och sa att vi fick besöka henne. De sa att hon låg i rum nummer 313. Jag frågade om jag fick gå in före henne själv i någon minut. Men hon sa nej. Jag började bli riktigt sur på Helena nu, men jag visade inget öppet utan gick tyst efter henne in genom dörren till rummet Johanna låg på. Hon var vit i huvudet och hade lite slangar genom näsan. Hon hade också dropp, men hon var inte vaken.
- Vad är det för fel på henne? frågade jag doktorn som hade kommit in.
- Ja..ehm..vi vet liksom inte riktigt, sa han och stammade.
- VET NI INTE?! skrek jag till honom.
- Nej, det ända vi vet är att hon har hjärnskakning, men det måste vara något mer än det, sa han, men du borde nog vara tystare.
- Kommer hon vakna då? frågade jag nästan viskande.
- Vi beklagar, men det är en väldigt liten chans.
Sen vaknade jag. Jag pustade ut, det var bara en mardröm. Jag satt kvar i väntrummet, men Helena var inte kvar. Jag frågade i receptionen vilket rum Johanna låg i. Hon svarade rum nummer 313, precis som i drömmen. Jag gick snabbt till hennes rum, där satt Helena och Johannas pappa Lars. Johanna var vaken och låg i en sjukhussäng utan vare sig slangar eller dropp.
- JUSTIN, skrek hon överlyckligt när hon såg mig. Jag kände att jag blev varm i hela kroppen.

JOHANNAS PERS... (10 minuter innan)

Jag öppnar ögonen och undrar var jag är. Det första jag ser är att jag ligger i en vit sjukhussäng och det är vita väggar runt mig. Det kommer in en sköterska i mitt rum och frågar hur jag mår. Först då känner jag att jag har bultande huvudvärk och det känns som att någon kastar bokhyllor i huvudet på mig. Jag svarar det också. Sköterskan skrattar och säger att hon ska hämta mina föräldrar. Efter någon minut så kommer de in i mitt rum och kramar mig.
- Är inte Justin här? frågade jag besviket.
- Nej, han stannade kvar på din skola och gjorde en konsert där, sa mamma och flackade med blicken.
- Seriöst? frågade jag och började gråta.
- Ja, sa mamma tvekande.
- Vi pratade lite och sen så hör jag steg utifrån korridoren och sen så ser jag.....Justin komma in.
- JUSTIN, skriker jag överlyckligt och ser hur han ler. Men sen kom jag på att han hade stannat kvar på min skola, men när jag tänkte efter så verkade det inte som min Justin.
- Så du kommer från din lilla skolkonsert nu? frågar jag. Jag ser hur mamma skelar med ögonen och ska säga något men Justin hinner före.
- Skolkonsert? frågar han förvånat.
- Ja, den du hade istället för att komma hit med mig.
- Vad pratar du om? sa han.
- Men mamma sa det, sa jag.
- Helena, frågade Justin, har du sagt det? det var ju jag som ringde till henne så att skulle veta vad som hade hänt.
- Ehh, ja, jag skojade bara, försvarade hon sig med, men jag trodde inte på det.
- UT, röt jag till mamma och pappa, om ni bara ska ljuga för mig, så behöver ni inte vara kvar, sa jag till dem. Jag såg hur mamma fick en liten tår i hennes öga, men jag brydde mig inte. Justin kom fram till mig och gav mig en kyss. Han berättade vad som hade hänt och jag lyssnade och sa att de var Ellie som hade gjort det.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

nu fick ni ett litet kapitel, kommentera, annars lägger jag ner bloggen, dt e int ett tomt hot, jag gör det.