- Du är ett fan av Usher, men inte mig? sa Justin och låtsades vara sårad.
- Hahah, ja, svarade jag.
- Ja, jag är Usher, men vem är du? sa Usher.
- Jag heter Rebecca, svarade jag.
- Okej, och hur känner du Justin?
Justin berättade allt för Usher och sen så fick jag säga hej till resten av crewet, inkl Jasmine, som Justin sjöng en låt med på konserten som jag inte vet vad den heter.....
-------------------------------------------------------------------------------------------
När jag hälsade på Jasmine så fakelog hon till mig.
- Jag ska bara byta om, sa justin och log mot mig, så du kan vara med dem andra nu en stund om du vill.
- Sure, svarade jag och kramade honom.
Jag satte mig i en soffa tillsammans med dem andra och dem frågade massor av saker om mig och jga svarade så gott jag kunde, eftersom att jag inte var så bra på engelska. När det hade gått några minuter så behövde jag gå på toa, så det gjorde jag ju. När jag var klar så stod Jasmine utanför och sa till mig:
- du ska låta Justin vara, han är min.
- Vi är inte tillsammans eller något ju? frågade jag förvirrat.
- Nää, och det kommer ni inte bli heller, sa hon och gick. Okej? tänkte jag, varför sa hon så?
I alla fall så gick jag tillbaka till dem andra och Justin kom också.
vi tog limon till hotellet där vi bor och jag fick veta att Usher och Scooter också bor på detta hotellet.
- Asså shit, sa jag till Justin, jag vågar inte gå in i mitt rum....
- Varför inte det då? frågade han oroligt.
- För pappa kommer få ett utbrott eftersom att jag gick på din konsert fast jag inte fick....
- Awweh, trotsade du din pappa för att gå på min konsert? frågade han mig.
- mmmm, svarade jag.
Men tillslut, när vi hade gått upp för alla trappor, så kom vi fram tillmin dörr.
- Kan vi inte byta telefon nummer? frågade han flörtigt.
- Visst, svarade jag och blinkade med ena ögat. Vi bytte nummer och jag ringde honom så att jag var säker på att det var rätt.
- Hejdå Justin, viskade jag.
- Hejdå Beccy, viskade han tillbaka. Jag kramade honom och stålsatte mig för det värsta när jag gick in genom dörren.
- Hallå? ropade jag tyst och oroligt.
- Hej, svarade pappa.
- Är det bara du här? frågade jag.
- Ja, sa han, och förresten, var har du varit?
Ska jag berätta som det är eller inte? Ärlighet varar alltid längst, så så får det väl bli.
- Ehh, på Justins konsert, sa jag nästan viskande.
- Men du fick ju inte gå?
- Men, han bad ju mig.
- Vem fick du biljetten av?
- Justin, svarade jag.
- Ljug inte för mig, sa han och såg arg ut.
- Det gör jag inte, försvarade jag mig med. När jag sa det så blev han ögon svarta, jag har aldrig i hela mitt liv sett honom så arg.
- LJUG INTE FÖR MIG, skrek han. Han tog tag i mig och slog mig med knuten hand rakt i huvudet.
- AAAAAJ, skrek jag och kände hur jag började få näsblod. Då fick jag en flashback.
*FLASHBACK*
Jag var fyra år och hade ljugit för pappa. Han tog tag i mig och satte en tejpbit över min mun för att jag inte skulle kunna skrika. Han la mig ner på golvet och slog och sparkade mig i 5 minuter, jag kunde inte gå i skolan på över en vecka.
*verklighet*
- Tyst, väste han, eller ska jag behöva tejpa ihop munnen på dig?
- mm, svarade jag ynkligt.
Han tog tag i mina händer och höll dem mot min rygg medan han knuffade fram mig mot min säng. Jag visste att det var bäst att följa med, så jag gjorde det. Han knuffade upp mig på sängen och sa till mig att ligga stilla. Jag såg hur han tog av sig sitt skärp och jag kände när det träffade min rygg med en obeskrivlig smärta, jag var sååååååå nära på att skrika, men jag visste att det skulle bli värre om jag gjorde det. Han använde sidan av skärpet där spännet är och snärtade till mig säkert tio ggr över ryggen. Sen så sparkar han till mig i sidan och jag gnyr.
- så, var har du varit nu då? frågade han mig.
- På konsert, svarade jag.
- Vem gav dig biljetten dit?
- Justin, viskade jag och visste att jag inte skulle bli trodd.
Han vände mig så att jag låg på mage och tittade upp på honom. Min rygg var så öm att jag ville sätta mig och gråta som ett barn. Han slog till mig i ansiktet med handen och drar tag i mitt hår.
- Vem. Fick. Du. Biljetten. Av? sa han väldigt långsamt.
- Justin, svarade jag för tredje gången.
- Justin vem?
- bieber, sa jag. Han gick iväg till sin garderob och jag såg min chans. Snabbt som tusan så sprang jag till toan och låste, jag hörde hur pappa började banka och sparka på dörren.
Jag halade upp mobilen från fickan och ringde numret jag hade ringt senats, Justins.
Det gick två signaler och sen svarade han.
- Hej Beccy.
- Hjälp mig, viskade jag....
JUSTINS PERSPEKTIV:
- Vad har hänt? frågade jag och kände oron växa. Jag började springa mot hennes rum.
- Pappa..., sa hon och började gråta. Jag hörde hur något knakade och gick sönder, lät som en dörr? sen hur hon tappar mobilen, och kort därefter Beccys skrik, samma som när hon trillade nerför trappan. Efter bara en minut så är jag vid hennes dörr, tar ett djupt andetag och öppnar.
Synen jag ser är hemsk. En man, som jag antar är hennes pappa, står upp och slår henne som ligger ner på golvet. Hon gnyr och jag hör hennes pappa om och om säga:
- Ljug inte för mig, du känner inte Justin Bieber. Fan så detta var mitt fel?
Jag känner adrenalinet pumpa genom kroppen, men istället så hör jag steg bakom mig. Där kommer Usher.
- Vad gör du här? viskar jag.
- Undrade var du tog vägen eftersom att du bara sprang ut ur rummet när jag pratade med dig.
Jag pekade in mot rummet och han flämtar till, ringer Kenny, som med en gång kommer dit och tillslut, så går vi in.
- släpp henne! skriker jag.
- VEM ÄR NI? frågade han.
- Justin Bieber, svarade jag.
Medan han kollar med stora ögon på mig, så springer Kenny fram bakom honom och tar tag i honom. De får på något sätt ut honom från rummet, men jag vet inte hur, för jag sprang direkt fram till Beccy. Hennes vänstra öga är helt igensvullet och blått, hon har blåmärken överallt och ligger i bara BH och trosor.
- Beccy, frågar jag oroligt.
- Du kom, viskade hon till mig.
- Det ät väl klart, allt ska bli bra gumman, sa jag och bar upp henne.
hon började gråta och när jag förstod att jag höll mina händer på en djupt sår och på blåmärken så är det ända jag gör att springa, tillbaka till min och mammas svit.
Jag öppnar dörren.
- Var har du var....frågar hon, men n är hon kollar upp och ser Beccy så, så frågar hon:
- Men herregud, vad har hänt med henne?
- Hon blev misshandlad av sin pappa, sa jag och hörde hur hemskt det lät. Jag och mamma hjälptes åt med att bära n henne till en säng. Hon hade somnat, så jag pussade hennes panna och sa till mamma:
- Är det okej att jag sover här inne, med henne?
- Det är väl klart, svarade hon.
Sen hoppade jag ner i sängen bredvid Beccy och somnade djupt med henne i mina tankar.
---------------------------------------------------------------------------------
vad tycker ni ??? ;)
kommentera :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar