Kvfök - 15

- Jag vill prata med dig Johanna, sa mamma när hon kom in i bilen.
- Jaha, prata på då, sa jag surt.
- Jag är ledsen för att jag ljög för dig, men det känns som att han bara ställer till med problem så jag och din pappa har bestämt oss för att....

------------------------------------------------------------------------------------------------

...du får inte träffa honom mera, sa mamma. Jag blev stum och kände hur ilskan växte i mig.
- VAD I HELVETES, JÄVLA, SKIT, FAN, HELVETE !!?? skrek jag till mamma och pappa.
- Så, nu får vi ta och lugna oss.
- Men, jag måste få prata och ha kontakt med honom ju!!! sa jag.
- Nej, gumman, du förstår att detta gör vi för ditt eget bästa, sa mamma i en "gulligull" ton.
- Ni kan ju inte ta bort både dator och mobil, frågade jag.
- Nej, inte datorn, men vi ska spärra skype, FB, twitter mm.
- STANNA BILEN, skrek jag.
- NEJ, ta det lugnt nu, johanna, sa han.
- STANNA BILEN FÖR HELVETE !! skrek jag igen.
Jag försökte öppna bildörren men den var låst, då bestämde jag att jag inte skulle prata med dem igen förrän jag fick prata med Justin igen. När vi var hemma igen så kom jag på att Justin skulle komma någon gång om en halvtimme. Jag la mig och lyssnade på musik, alla Justins låtar såklart.

JUSTINS PERS...

Jag gick ut från hotellet till min bil och började köra till hennes hus, jag hade fått en vägbeskrivning på sjukhuset. Så det var inte så svårt att hitta. När jag kom fram så knackade jag på dörren och där stod hennes mamma och pappa.
- Är Johanna här? frågade jag och tittade mig omkring.
- Hon vill inte träffa dig, sa Helena och jag såg att hon var väldigt nervös, så jag trodde inte på henne.
- Skulle jag kunna få prata med henne? frågade jag och gjorde mitt puppy face och hairflip. Men det hjälpte inte, hon sa nej ändå och jag gick. men plötsligt så när de hade stängt dörren så hörde jag knackningar innefrån ett fönster, så jag tittade dit och fick se Johanna stå där. Jag blev varm i kroppen bara av att se henne. Hon öppnade fönstret och jag såg att hon hade gråtit.
- Vad är det? varför vill du inte se mig? frågade jag.
- Tyst, väste hon.
- Va? undrade jag förvirrat.
- Kan du komma upp? frågade hon. Hon bodde på andra våningen. Men tyst, fortsatte hon.
- Ska jag klättra? frågade jag tyst.
- Ja, det ska du, svarade hon som om det var självklart. Så jag satte ena foten på huset och med händer och fötter började jag klättra, vilken tur att jag gick på klättring som liten. När jag kom upp så berättade hon allt som hennes föräldrar hade sagt och hon grät hela tiden. Men sen så hörde vi steg utanför rummet, jag såg paniken i hennes ögon. Jag sprang in i hennes walk in closet. och gömde mig där. Jag hörde hennes föräldrar bråka med henne.
- Jag ska bara lägga in lite kläder i din garderob, hörde jag Helena säga. Jag kom inte på att jag var i garderoben förrän det var för sent....

---------------------------------------------------------------------------------------------

Ett litet inlägg igen, menmen.
KOMMENTERA !!