justin bieber 1 av världens 7 underverk - part 9

- Ehhm, förlåt om jag störde, men om vi ska ha frukost, så får vi börja röra lite på oss.

- Ehh, okej, sa jag och hämtade mig snabbt. Jag hörde att jag lät anfådd och Usher skakade på huvudet åt oss.

Vi tog på oss våra kläder och nu är klockan ca halv tio.

När vi skulle gå ner så gick jag och Usher bakom mamma och Beccy och han frågade mig:

- Vad har du på halsen?

- Ehh, inget vad jag vet, svarade jag.

- Men titta, det är ju ett sugmärke, sa han och flinade. Dock hade mamma och Beccy slutat prata så de hörde. Jag kände hur jag rodnade och jag såg hur generad Beccy också blev....

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- Lilla JB börjar bli stor, fortsatte han.

- Mmm, kom, vi får skynda oss nu så att vi inte missar frukosten sa jag och började springa nerför alla trappor tillsammans med Beccy. Vi skrattade och ställde oss i kön. Jag råkade gå in i honom.

- Hahah, det var så vi träffades för första gången, skrattade Beccy.

- Ahh, och redan då visste jag att du var den rätta, svarade jag och jag såg att Beccy började rodna och sa:

- Naaww, du är så söt, sa hon och log.

- Jag älskar dig, sa jag på svenska och jag såg hur förvånad Beccy blev.

- Du bröt ju knappt ju? sa hon och såg förvirrad ut.

- nää, jag har övat, svarade jag och så tog vi varsin macka och satte oss vid ett bord.

När vi hade ätit klart så gick vi upp till rummet igen.

- Vad ska vi göra idag då? frågade hon mig.

- Ehh, jo, vi ska åka in till polisstationen och vittna..., sa jag drjöjande.

- Okej.., sa hon och jag såg att hon blev ledsen.

- Men du behöver inte, om du inte vill, sa jag.

- Tack, sa hon och kysste mig.

- Ingen fara.

Så vi åkte till polisstationen och Jag och Usher vittnade.

- Asså, tyvärr men vi måste släppa honom, sa en polis som hade presenterat sig som Jessica.

- VA ?! sa alla, VARFÖR DET?! Jag såg hur Beccy blev blek i ansiktet och det såg ut som att hon skulle svimma.

- Jo, för att ni har inget bevis, och Det är bara ord mot ord, så vi kommer släppa honom.

Beccy började gråta och jag gick fram till henne, höll om henne och sa till de andra att vi skulle gå ut till limon så länge. På vägen ut mötte vi hennes mamma.

- Jag sa ju att det inte lönade sig att anmäla honom, sa hon och log ett triumferande leende.

Beccy sprang bara bort och hon började gråta.

Vi satte oss i bilen och sen kom de andra också, de hade Beccys pappa med sig.

- förlåt att jag inte trodde på dig, sa han till Beccy, men hon vände bara bort huvudet. Jag satt i mitten, mellan Beccy och hennes pappa. Det var sååå svart för mig att inte slå till honom, men eftersom att jag visste att det bara skulle göra allt värre, så gjorde jag inte det. När vi kom fram till hotellet så gick Beccy och hennes pappa in till dem och jag väntade otåligt på dem. Jag hörde ett skrik, Och jag försökte komma in i rummet, men det var låst. Efter några minuter så kom Beccy ut rödgråten och kysste mig löst på munnen och kramade mig, så hårt att jag knappt fick luft.

- Jag måste åka hem imorgon, sa hon och grät.

- Va? varför det? frågade jag mig och kände mig så tom inuti.

- För att pappa inte vill stanna här och inte mamma heller, Gunnar har redan åkt, så ja.., sa hon

- Nejj, sa jag, men då måste vi spendera all tid vi har tillsammans, sa jag.

- Jag kommer inte få träffa dig mera, sa hon och grät för fullt. När hon sa det så kändes det som att mitt hjärta gick i två delar.

- Varför, viskade jag mot hennes hår.

- pappa...., sa hon.

- Hejdå, sa hon och kysste mig. Det blev en lång och fin kyss som jag fotade från sidan och skickade till henne, men vi kommer att ses igen, lovade jag henne, vi får ringa och hålla kontakten....

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kort inlägg men hinner inte mera, blir nog ett till senare idag..

Tack för alla fina kommentarer, jag blir peppad på att skriva när ni kommenterar så:

Ju mer kommentarer, desto mera uppdatering ;))